Stridsvagnar

Det svenska försvaret har gott om stridsvagnar utplacerade vid landets olika regementen. Här kan du bland annat läsa mer om Stridsvagn 122. Genom en enkel sökning på Google.com kan du hitta mer information samt bilder.

Stridsvagn 122

Denna stridsvagn beskrivs ofta som den svenska motsvarigheten till den berömda tyska stridsvagnen Leopard 2. Bland annat har den omnämnts av Discovery Channel som tidernas bästa tyngre stridsvagn, vilket den minst sagt förtjänar. Med ett 360 graders elektriskt vridbart torn har stridsvagnen kapacitet att attackera ur alla vinklar med utrymme att klara fyra besättningsmedlemmar.

Bestyckning

Vidare är stridsvagnen naturligtvis beväpnad med två kulsprutor, ett rökkastarbatteri och en rejäl kanon. Spränggranater och pansarprojektiler laddas i kanonen som kan träffa avlägsna mål på drygt 4 000 meters avstånd. Med hjälp av stabiliserat sikte för både kanon och kulsprutor kan målet fixeras även i den mest ojämna och prövande terräng. Tekniska hjälpmedel som till exempel infrarött sikte hjälper vid nattkörning, sämre sikt och mot mål som på olika sätt har kamouflerats med avsikt. Trots bestyckningen tar sig stridsvagnen fram både enkelt och smidigt, vilket är en fördel i en krigszon.

Skyddsmoduler

Det är inte bara det tunga artilleriet som gör Stridsvagn 122 till marknadens bästa stridsvagn utan också att den är rejält förstärkt både invändigt och utvändigt med så kallade skyddsmoduler. Front, förarlucka och torn är dessutom extra förstärkta. Framför allt är det pansarprojektiler som kan göra rejäl skada om inte skyddsmoduler finns. Smarta glasfiberplattor skyddar besättningen invändigt mot till exempel splitter av olika slag. Det finns också ett högteknologiskt CBRN-skyddssystem som bland annat ger besättningen skydd mot användning av olika sorters kemiska stridsmedel av till exempel radioaktiv och biologisk karaktär.

Lastbilar

När det gäller den svenska försvarsmaktens lastbilar är det främst Scania och Volvo som levererar och så har det varit under hela 1900-talet. Ansvarig myndighet för upphandling till försvaret, FMV, beställde dock även en hel del lastbilar från Tyskland under 2014. En stor del av det svenska försvaret förlitar sig fortfarande på de tåliga slitvargarna från Volvo som med lätthet tar sig fram i konvojer och transporterar allt som behövs.

Terränglastbilar

Det finns ett stort antal olika varianter av terränglastbilar med eller utan flak som kan transportera allt som kan tänkas behövas i krigstid i form av både personal, material och förnödenheter. Framför allt är terränglastbil nummer 912 utvecklad på ett sätt som gör att grundstommen kan användas i en hel del olika varianter efter behov. Detta är dessutom mycket kostnadseffektivt, framför allt när det gäller service men också utvecklingsmässigt. Volvo tillverkade bland annat en hel del fyrhjulsdrivna lastbilar till det svenska försvaret under mitten av 1900-talet, men även sexhjulsdrift förekom.

Bärgningslastbilar

Som tidigare nämnts finns det en hel arsenal av olika sorters lastbilar inom försvaret. Det är användningsområdet som avgör vilken sorts lastbil det handlar om. Hittills har vi tagit upp terränglastbilar för förflyttning av manskap och material. Det finns också bärgningsterränglastbilar som till exempel är försedda med bärgningsutrustning. Förutom detta finns också broterränglastbilar och exempelvis kranbilar. Försvaret är nämligen självförsörjande med all utrustning som behövs såväl i krigstid som i fredstid.

Myrsloken

Scania Vabis tillverkade Lastterrängbil 957, som även gick under namnet Myrsloken under 1960-talet. Lastbilen var mycket användbar och tålig och renoverades senare om under 1980-talet till dragbil åt artilleripjäser. En del andra myrslokar byggdes om till kranbilar och bärgningsbilar. Många av 1960-talets militärlastbilar är tagna ur tjänst sedan länge och säljs i begagnat skick till allmänheten.

Ny teknik

Volvo Group tillverkade under 2020-talet en fransk militärlastbil kallad Armis med imponerande teknik. Åttahjulsdrift gör den snabb och smidig i terrängen samtidigt som den kan köras helt förarlös i konvoj bakom en förarledd lastbil. Med punkteringsfria däck kan denna lastbil köra över en halvmeter höga murar, klarar backar med 50 procents lutning samt ta sig igenom ett vattendjup på 121 centimeter. Om den här tekniken så småningom även kommer att användas av den svenska försvarsmakten återstår att se. Ny teknik är under ständig utveckling och utvärdering.

Bandvagnar

Med tanke på omvärldsläget just nu med krig i Ukraina har den svenska försvarsmakten fått ökade anslag och håller på att återuppbygga sin kapacitet. Här kan du bland annat läsa mer om svenska arméfordon och i synnerhet bandvagnar som utgör en viktig del av det svenska försvarets fordonsflotta. Mer information finns också att hämta på Försvarsmakten.se där det även finns ett stort antal bilder för den som vill se hur fordonen ser ut.

Framkomlighet och logistik

I den svenska försvarsmaktens fordonsflotta finns tre typer av bandvagnar och det samtliga har gemensamt är att larvhjulen underlättar framkomlighet i all sorts terräng. Terränggående fordon är av yttersta vikt för att kunna försvara landets gränser och för att kunna förse svenska trupper med förnödenheter, material och förstärkning.

Bandvagn nummer 206

När det gäller både framkomlighet och kapacitet i fråga om last och transport finns det inget bättre val än bandvagn 206. Framför allt spaningsförband och kustjägartrupper som behöver kunna ta sig fram lätt och obehindrat i såväl brant terräng som över olika typer av vattendrag har stor nytta av denna smidiga maskin. Lättheten beror på att bandvagnen helt saknar pansarskydd, men det gör den också 1 ton lättare än den pansarklädda motsvarigheten, bandvagn nummer 309. Den betydligt lägre vikten gör det också möjligt för bandvagn 206 att både landsättas via luften och fraktas med helikopter och militärflygplan. Bandvagnen modifieras och lastas för specifika syften och det finns ett antal olika varianter som till exempel möjlighet att lokalisera artilleri samt leda strid och upprätta radiolänk. 16 stridsberedda soldater samt förare får plats i denna bandvagn.

Bandvagn nummer 309

Den svenska försvarsmakten började använda sig av bandvagnar under mitten av 1960-talet och sedan dess har de vuxit i antal helt enkelt för att de passar de svenska förhållandena på ett ypperligt sätt. Bandvagn 309 har till skillnad mot 206 försetts med en hel del förstärkningar för att klara av både beskjutning, splitter av olika former samt krigföring med CBRN. CBRN-krigföring handlar om användandet av radiologiska, biologiska, kemiska samt nukleära vapen. I dagligt tal kan de kallas för massförstörelsevapen. Bandvagn 309 är också försedd med luftkonditionering. Trots förstärkningar och modifieringar är vikten låg och vagnen kan enkelt transporteras till olika insatsområden även utanför svenskt territorium för att till exempel delta i övningar eller skarpa lägen. Främst ska bandvagnen förse stridande förband med förnödenheter, ammunition, soldater och vapen samt frakta sårade.

Bandvagn nummer 410

Bandvagn nummer 410 är det svenska försvarets snabbaste vagn med en maxhastighet på 65 km/h. Trots sin höga vikt på drygt 16 ton klarar den 35-gradig lutning i sidled och drygt 31-gradig lutning i backar. Hastigheten möjliggörs av att samtliga fyra band har drivning. Midjestyrning gör det dessutom möjligt att koppla samman två vagnar. Trots en last- och transportkapacitet på hela 3 ton klarar maskinen snökörning utan att vare sig fastna eller sjunka ner. Vagnen klarar också att ta sig fram över vattendrag. Det finns olika varianter med bland annat ambulansvagnar, logistikvagnar, trupptransportvagnar och ledningsvagnar efter behov.